Författare: Ida Hallgren

Denna text har tidigare publicerats i Syre 2025-04-01.

Våren 2025 diskuterar många det geopolitiska säkerhetsläget – och några diskuterar Folkhälsomyndighetens rapport om existentiell hälsa som presenterades den 6 mars. Ida Hallgren har läst The spirit of global health och skriver om hur hälsa har blivit något som ska säkerställas och kontrolleras.

Ida Hallgren, leg. psykolog, doktorand i praktisk filosofi och filosofiguide (filosofisk praktiker)

The Spirit of Global Health: The World Health Organization and the ’Spiritual Dimension’ of Health, 1946-2021 ger en överblick över framväxten av begreppet andlig/existentiell hälsa och en inblick i annan tidsepok, när synen på globala politiska frågor såg väldigt, väldigt annorlunda ut. Svenska Folkhälsomyndigheten är ute på hal is med sin slutrapport om existentiell hälsa, då ett halvsekel gammalt globalt folkhälsoideal riskerar att reduceras till mätbara positiva upplevelser. Och att tänka sig Folkhälsomyndighetens kontrollbehov och mätinstrument i fel händer utan armlängds avstånd till meningsfrågorna ger rysningar.

Idealen och hälsan

Så länge det finns tid och materia så finns det förändring, det är den realitet som allting som existerar aldrig kan undkomma. Det är själva existensens grundvillkor. Det enda vi vet säkert är att allting förändras. Säkerhetsläget är instabilt men osäkerhetsläget är evigt.

Förhållningssätt till existentiella grundvillkor och de värderingar med vilka vi tar ut en riktning att agera enligt i en osäker värld är intimt förknippad med frågor om vad som är ett bra liv. Detta styrs av ideal. Hälsobegreppet är ett sådant ideal och berör alltså normativa frågor som guidar oss i livet.

Under mitten av 1900-talets efterkrigstid fanns en gemensam upplevelse av geopolitisk stabilitet och ett hopp om världen. Det fanns en känsla av säkerhet som gjorde det lättare att öppna upp för och omfamna en osäker men formbar framtid. Det fanns en idealism och det pratades om ideal. Genom att läsa The Spirit of Global Health får jag veta hur detta att WHO ens fick heta världshälsoorganisationen och inte internationella hälsoorganisationen kom ur då inflytelserika idéer om holism och allmänmänskliga värden bortom individuella nationer. Detta begav sig under de decennier när det var ”inne” i världen att diskutera global social rättvisa och global folkhälsa, under den tid när Dag Hammarskjöld fick till ett rum för kontemplation i själva FN-byggnaden i New York, och så vidare.

Inom WHO har det parallellt med en strävan efter idealet om hälsa för alla människor på jorden år 2000 (Alma Ata-deklarationen 1978) alltid funnits en diskussion om ’spiritual health’. För ett nedslag i denna tid rekommenderas ett dokument där indiske WHO-delegaten Dr. D.B. Bisht inför WHO-mötet 1984 skriver om det spirituella som kopplat till metafysiska meningsbärande och ”particularly ennobling ideas”. Bisht pekade på hur samtliga definitioner av ordet spirituell refererar till något immateriellt, till metafysiska idéer, värderingar och ideal. Inom global folkhälsopolitik har frågan om fysisk, psykisk och social hälsa varit sammanlänkad med den ’spirituella’ frågan om varför vi ska bry oss om mänskligheten, världen och abstrakta metafysiska begrepp som social rättvisa och hälsa som mänsklig rättighet.

Existentiell hälsa och mening

På svenska översattes inte ’spiritual health’ till andlig hälsa, eftersom andlighet i Sverige ofta är förknippat enbart med religion, utan till existentiell hälsa, i syfte att fånga det allmänmänskliga i dessa värde- och meningsfrågor. Att blanda begreppen existens och hälsa är problematiskt, men pragmatiskt gångbart i vår tid.

Ordet existens kommer ur existere som betyder att träda fram och bli synlig, som när vi öppnar oss och gör vår inre värld synlig för andra. Överallt där människor erbjuds möjligheten att tillsammans med andra få öppna upp för att reflektera över livets största frågor, kan någonting djupt meningsfullt inträffa. Personer säger efter existentiella gruppsamtal saker som att: ”jag visste inte att jag inte var ensam med den här typen av tankar”, eller ”jag visste inte hur mycket jag behövde det här”, eller, ”jag har börjat känna att jag delar något grundläggande med främmande människor i mataffären”, eller att ”igår ringde jag min pappa för första gången på tio år”. Samtal om existentiella frågor, om det som är osäkert och inte säkert fastslaget, gör oss mer öppna för livet.

Under det senaste decenniet har det redan under paraplybegreppet existentiell hälsa erbjudits hundratals eller tusentals existentiella samtalsgrupper, livsberättargrupper för seniorer och samtalsgrupper om meningsfrågor för unga, av skola, vård och civilsamhälle. Kultur på recept är något som funnits ännu längre i detta gränsland till vården.

Folkhälsoarbetet är bredare än hälso- sjukvård

Självklart är det viktigt att de existentiella frågorna inte förskjuts enbart till vården. De allmänmänskliga mest grundläggande frågorna har ingen enskild hemvist. Som utbildare kring existentiella perspektiv har jag dock träffat skolkuratorer, fysioterapeuter, psykologer, boendestödjare, sjuksköterskor, bibliotekarier och lärare som alla varit rädda att svika sitt professionsspecifika uppdrag om de svarar an på den existentiella allmänmänskliga dimensionen i ett mänskligt möte. Resultatet har varit att ingen vågat ta i de existentiella frågorna. Människor i det sekulära samhället har lämnats ensamma med livets största frågor, vilket förvärrat ofrivillig ensamhet och dåligt mående. Lösningen är inte att försöka fastslå vem som skall äga de existentiella frågorna: vården, civilsamhället eller skolan, utan att alla krafter i det sekulära samhället hjälps åt med att ge frågorna den bäring som de förtjänar. Begreppet existentiell hälsa har också redan gjort det möjligt för fler att våga ta i de allra viktigaste frågorna.

Folkhälsoarbete är ett komplext område och den existentiella dimensionen självt ter sig undflyende, svårdefinierad och svårmätbar. Livsstilsförändringar kan synas i mätbara hälsomarkörer, men vad är det då som motiverar livsstilsförändringar? Vad är det som får dig att gå upp på morgonen? Vad är det som får dig att bry dig om din diabetes, din psykiska hälsa, eller livet överhuvudtaget? Vad är meningen?

Och hur skall det vara möjligt att mäta effekter av en djupare känsla av meningsfullhet i livet? Är det ens önskvärt att försöka?

Definition av begrepp

Inom WHO gav diskussioner om en andlig dimension av hälsa plats för kritik av ett reduktionistiskt biomedicinskt perspektiv i folkhälsopolitiken. Detta har dock under 40 års tid inte resulterat i någon enhetlig definition av det engelska begreppet spiritual health, då frågorna med nödvändighet är kopplade till metafysiska värdesystem som också är kulturellt förankrade i olika tanketraditioner.

Om det finns något sådant som existentiell hälsa så är denna kanske synlig i siffror kopplade till antalet självmord och våldsbrott, men kanske mer direkt länkad till tillgången till platser där det finns möjlighet att känna tillhörighet i sammanhang som förhåller sig till livets stora frågor. Det vore en märklig idé att försöka mäta sådan existentiell hälsa på individnivå.

Den existentiella eller andliga “hälsan”, som är kopplat till det metafysiska och värderingsmässiga, har likheter med andra abstrakta begrepp som t.ex. “demokrati”. Demokrati är ett ideal som aldrig fullt ut kan realiseras, men det fungerar som ledstjärna för att ge riktning. Begreppet hälsa som sådant är ett begrepp som måste bedömas i sin kontext och över tid för att vara meningsfullt, allt annat ger upphov till ohälsosam hälsohets. (Ja du kan äta chips ibland, vara ledsen ibland, känna meningslöshet ibland och ändå ha god hälsa; idén om hälsa som ”fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande” är i sig ett metafysiskt ideal.)

Jag tänker också på begreppet existentiell hälsa som likt begreppen temperatur eller demokrati; en enskild atom har inte temperatur och en människa på en öde ö har inte demokrati; existentiell hälsa kan inte lyftas ur sin kulturella kontext och mätas på individnivå. Folkhälsomyndigheten däremot öppnar nu för att likställa existentiell hälsa med en särskild aspekt av individuellt upplevd livskvalitet. Ett frågebatteri som mäter livskvalitet kallas i slutrapporten för ”ett existerande internationellt frågebatteri om existentiell hälsa”. Vad menas med detta? 

I slutrapporten står, ordagrant: “Resultaten från vårt arbete med uppdraget visar både att existentiell hälsa kan mätas och att existentiell hälsa är omätbart.“ I en tidigare delrapport har Folkhälsomyndigheten slagit fast att begreppet existentiell hälsa är ett komplext begrepp som saknar enhetlig definition. Självklart finns därför heller inga tydliga korrelat att mäta. Men, NÅNTING måste vi väl ändå mäta, för att kunna vara SÄKRA på att rätt insatser görs, verkar myndigheten tänka. För att fullfölja sitt regeringsuppdrag reduceras existentiell hälsa till upplevd livskvalitet så att myndigheten ska kunna skriva något om mätmetoder och mätbarhet i sin rapport.

Fastslå och säkerställa

Under 1900-talets senare hälft i det positiva tänkandets tid blev hälsobegreppet mindre av ledstjärna för global folkhälsopolitik och mer färgat av individualistiskt maximeringstänkande. Hälsa skulle nu realiseras på individuell nivå, mätas och kanske ’boostas’. Sedan 1990-talet har en forskargrupp kopplad till WHO ägnat sig åt försök att mäta positivt laddade upplevelser av livskvalitet som korrelat till spiritual health med hjälp av självskattningsinstrumentet WHO Quality Of Life Spirituality, Religiousness & Personal Beliefs (WHOQOL-SRPB).

Kapitlet om arbetsgruppen kring mätinstrumentet i The Spirit of Global Health är intressant. De personer med helt olika kulturella ingångar som träffades för att hitta ett gemensamt språk att tala om dessa frågor upplevde just denna WHO-konferens som den mest meningsfulla de varit på. Men när sedan mätinstrumentet skulle användas så dök det genast upp kritik från personer som inte kände igen sig i det som forskargruppen enats om. Att öppna upp för frågorna ger mening, men det finns inte ett formulär som fångar livets största frågor.

Osäkerhet öppnar för mening

Att mötas kring livets osäkerhet gör oss öppna, och i öppenhet kan vi känna mening, men att mäta och säkerställa låser oss fast i kategorier utan kontext och dynamik. Det är just osäkerheten, vagheten och öppenheten i begreppet som gjort det så pragmatiskt användbart konstaterar flera olika kapitelförfattare. ”Diplomacy thrives on vagueness”, skriver en medförfattare angående definitionsfrågan, vilket får mig att tänka på dagens tvärsäkra världsherrar som inte är några diplomatiska genier. Samma författare skriver i kapitel 8 att “Semantic underdetermination allows for diverging interests to coalesce under one term, which can then be specified in different contexts” och i kapitel 10 skriver en annan medförfattare om vaga paraplybegrepp att “Umbrella terms are starting points, not operational concepts. They fulfil an integrative function”.

På liknande sätt märks i existentiella samtalsgrupper att det människor har störst behov av är en startpunkt där de kan få börja öppna upp. Behovet är att få prata med andra om inte minst bristen på mening, hopplöshet, ensamhet, tvivel och brist på tillit. Men så fort mätinstrumenten kommer fram riskerar den öppning som finns gentemot det allmänmänskliga kring liv och död att slutas i en styrd riktning där positiva upplevelsetillstånd ska maximeras och mätas.

I filosofisk praxis är det på samma sätt frågandet och utforskandet som är meningen och Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis som arrangerar filosoficaféer och kurser kan mycket väl spela en roll för en ’existentiell folkhälsa’ där vi tillsammans blir bättre på att förhålla oss till livsfrågor och livets osäkerheter. Sekulära samfundet Empty Space Temple fokuserar på att skapa platser för sådana öppna förhållningssätt. Och Hälsolots i Göteborg som arbetar med preventiv folkhälsa är en av många aktörer som stöttat utvecklingen av verktyg för existentiella gruppsamtal, och erbjuder samtalsgrupper med Öppna kort som lyfter just de existentiella frågorna, men utan att erbjuda svaren.

Mening reducerat till upplevelser av livskvalitet

Det är olyckligt att livets största existentiella frågor har behövt kopplas till hälsobegreppet och göras till något som ska optimeras, boostas och maximeras för att få plats. Samtidigt är det så vår tid har sett ut och jag har betraktat begreppet existentiell hälsa som en trojansk häst som har gjort det existentiella perspektivet med sina värde- och meningsfrågor talbart. Sedan den första nationella konferensen om existentiell hälsa i Västerås 2015 har möjligheterna ökat att lyfta de mest grundläggande aspekterna av vad som gör livet värt att leva.

Meningsfullhet i livet är avgörande. Men mening kan inte reduceras till diskreta ögonblick av upplevelse med en viss mätbar nivå av hedonisk kvalitet så som sker när mening jämställs med en aspekt av upplevd livskvalitet. Tyvärr har begreppet existentiell hälsa i Sverige ibland, särskilt under senare delen av 2010-talet och inspirerat av mätinstrumentet WHOQOL-SRPB, gjorts synonymt med begreppet livskvalitet, varpå mening reducerats till upplevelser av välmående att likställa med till exempel en känsla av lugn eller harmoni.

Denna ansats inbegriper ett kategoriskt misstag som blandar äpplen med päronträd. Päronträdet, meningen, består inte bara av diskreta frukter utan har grenverk och rotsystem som sträcker sig över tid och utanför det enskilda upplevelseögonblicket. En mening är något som binder samman, begripliggör, och kontextualiserar. Resiliens, ett begrepp hämtat från ekologin, beskriver hur vi kan skapa starkare rötter och öka förmågan att klara oss bättre genom kriser. Resonans kan skapas mellan den enskilda och det gemensamma, för att använda Hartmund Rosas begrepp. Agent och arena är det begreppspar som används inom kognitionsvetenskapen, liksom de alltmer använda men på svenska ännu ej etablerade begreppen som beskriver kognitionspsykologiska processer som embodied, emdedded, enactive and extended. Mening är det som kopplar samman olika fenomen, genom att länka dem över tid och rum. Begriplighet, koherens och betydelse är essentiella aspekter som brukar kopplas till mening.

Meningsbegreppet sträcker sig över tid. Att alla fenomen inte bäst beskrivs genom att dekontextualiseras och sönderdelas är uppenbart och en trend där vi försöker placera såväl vissa begrepp som oss själva in i sociala kontexter och gemenskaper syns på många håll. Psykiatrin står inför vägs ände där diagnosticeringen av partikulära beteendekluster visat sig otillräckligt för att förstå mänskligt mående. Det brittiska Power Threat Meaning Framework som förra året översattes till svenska Ramverket för Makt, Hot och Mening kan fungera som ett komplement till ett diagnostiskt förhållningssätt till mänskligt liv och lidande. Under våren kommer även en lärobok om existentiella terapier och det pluralistiska, integrativa existentiella perspektivet skulle inom hälso- sjukvård kunna erbjuda en efterlängtad tredje väg bort från det uttjatade dikotoma talet om KBT versus psykoanalys.

Maximering av positivt laddade upplevelsetillstånd

Värdefrågor och meningsfrågor är komplexa och abstrakta och har inte ett enkelt mätbart korrelat. 1900-talets pendel med fokus på maximering av positiva upplevelser har slagit i taket och lyckoparadoxen har gett full utdelning: att försöka maximera lycka har gjort oss besatta av att undvika tecken på dåligt mående, men inte bättre på att leva väl. En nästan fobisk rädsla för känslor blev resultatet. Fokuset har legat på välmående, men inte på väl-be-finnande, inte på idéer om hur vi kan leva väl, finnas väl och samexistera väl med andra.

När det en gång började talas om en ’spiritual dimension of health’ så var det uppenbart att detta krokade in i meningsfrågor och värdefrågor. Men så tänker inte Folkhälsomyndigheten som i stället utan att ifrågasätta regeringens beställningsuppdrag på utfallsmått för existentiell hälsa ägnar alltför stor plats i slutrapporten åt idén att det skulle finnas enkla mätmetoder med självskattningsformulär som skulle kunna mäta existentiell hälsa baserat på individens upplevelser.

Korrelatet sammanblandas med fenomenet

Anders Behring Breivik skulle troligen få höga poäng på WHOQOL-SRPB vad gäller självupplevd meningsfullhet och personlig tro. Religiösa extremister likaså. Men även om existentiell hälsa ofta korrelerar med självskattad livskvalitet, så kan motsatsen också vara sann. Och korrelatet får inte sammanblandas med det som skulle mätas. Fysisk ohälsa kan korrelera med vissa mätvärden, men hög puls är inte samma sak som ohälsa, utan ibland tecken på en nyss avslutad språngmarsch. Och en person som ligger för döden kan ha normal puls. På samma sätt: att mäta en aspekt av livskvalitet eller självupplevd mening är inte att mäta existentiell hälsa.

Ingen av de personer som ursprungligen började prata om en andlig dimension av hälsa kopplat till världshälsofrågor hade gått med på slutsatsen att en seriemördare skulle ha existentiell eller andlig hälsa. All intuitiv förståelse av begreppet kan kopplas till värderingsfrågor. Men en representant från Folkhälsomyndigheten som jag talade med i inledningsskedet av myndighetens utredningsarbete verkade på allvar tycka att allting går att reducera till upplevelser. Även social hälsa, fattigdom, hemlöshet, ja även större begrepp som demokrati, hade hon inga problem att reducera till en fråga om enskilt välmående.

Tiderna förändras

I en tid när allt handlar om subjektiva perspektiv och allt anses kunna vara sant, spelar inte längre verkligheten och hur vi agerar i denna någon roll. Den tid vi lever i nu är väldigt olik den tid när det pratats om globala folkhälsa, social rättvisa och hälsa för alla på planeten som ambition och ledstjärna. 2025 är året då USA:s president sätter stopp för användandet av orden social rättvisa i myndighetsdokument och det är årets då en svensk myndighet letar efter mätmetoder för individuell existentiell hälsa. Frågor om globalt välmående och världens existentiella hälsa lyser med sin frånvaro. Större ideal byts mot ett fokus på den egna nationens enskilda individers upplevelser av meningen.

WHO:s hälsobegrepp inbegriper fortfarande fysisk, psykisk och social hälsa, och andlig eller existentiell hälsa har betraktats som antingen en ytterligare dimension eller som integrerat med dessa andra aspekter av hälsa. Men när Jakob Forssmed diskuterar Folkhälsomyndighetens slutrapport på TV 4:s Efter fem den 3:e mars så benämner han inte ens den sociala dimensionen av hälsa utan pratar om hälsa som fysisk och psykisk hälsa, nu med en existentiell dimensionen. Vi har alltså en socialminister som struntar i den sociala dimensionen av hälsa. Människor reduceras till en enskild kropp med ett enskilt psyke, ensamma att maximera sin upplevelse av mening

Vad händer då när nu en statlig myndighet tagit sig an existensen och meningen med livet med krav på utfallsmått, utvärderingar och mätbarhet?

Hälsa som religion

2016 konstaterade forskare vid Linköpings universitet att hälsa idag uppfyller alla kriterier för att kunna definieras som en religion. Medan andlighet handlar om ett öppet förhållningssätt så har religionerna färdiga svar. Hälsoreligionen erbjuder säkerhet och trygghet genom kontroll över den egna kroppen, och hälsocoacher fungerar som hälsopräster. Gymmet fungerar som ett ”fitness-tempel” och vardagen struktureras kring hälsoritualer.

Eftersom normer kring hälsa blivit religion är vi alltså inne på frågan om att hålla staten åtskild från religionen. 1930-talets tyska statliga fritidsorganisation Kraft genom Glädje är känd för sin propaganda för sunt leverne. Efter en ekonomisk världskris fylldes 1930-talet av ökade krav på kontroll, säkerhet och kom att domineras av auktoritära fascistiska och nazistiska styren. Nationalister höjde kraven på att den enskilda medborgaren skulle forma sin kropp till en bricka i ett politiskt spel baserat på idéer om kroppslig renhet och styrka i nationens och den etniskt rena gruppens tjänst.

Denna typ av renlevnadsideal har återupplivats i gränslandet conspirituality, där konspirationsteorier och gamla nazistiska idéer om den egna gruppens, blodets, jordens och kroppens renhet, gift sig med den nyandliga hälsoindustrins detox-fixering och dröm om en ren kropp och ett rent sinne. I nationalistiskt drivna narrativ pekas ”globalister” ut som fiender.

Dagens högerextrema rekryterar flitigt i gymmiljöer och på egna slagsmålsklubbar. Tänkt dig denna typ av ynglingar vid spakarna för en nationell folkhälsopolitik.

Meningen med livet ska vara kostnadseffektiv

I Folkhälsomyndighetens slutrapport slås fast att ”folkhälsoinsatser ska vara effektiva och kostnadseffektiva”. Så vad tänker Folkhälsomyndigheten använda data från en svensk variant av livskvalitetmätningarna till? För att avfinansiera insatser som inte hos deltagarna ger ökade poäng på känslor av andlighet, religiositet eller personlig tro? För att försäkra sig om att befolkningen utvecklar en sund själ i en sund kropp? De grupper som inte ger ett högt utslag i mätningar på SRPB, vad händer med dem? Ska de utraderas för att höja stridsmoralen hos en befolkning redo att engagera sig i meningsfull strävan ”för arbete och seger”?

Människor i det sekulära Sverige har länge lämnats ensamma med livets största frågor, vilket förvärrat ofrivillig ensamhet och dåligt mående. Detta är inte rocket science. Men att av det dra slutsatsen att existentiella samtal ska motiveras av förväntade positivt färgade upplevelser är ett otäckt felslut.

Armlängds avstånd till värde och meningsfrågorna

Om staten vill detaljkontrollera arbetet med existentiell folkhälsa, utan att hålla en armlängds avstånd till de som utför detta arbete, så riskerar mycket att gå väldigt snett. En stat kan ha myndigheter för och ge bidrag till trossamfund, kultur och folkhälsa, men en stat ska inte kontrollera att människor tror, tänker och känner rätt saker. Klokare vore att för en gångs skull förlita sig till att personer som faktiskt jobbar med de existentiella frågorna kan ha bäst erfarenhet, expertis och omdöme.

Folkhälsomyndigheten verkar dock inte kunna tolerera att livet kan innehålla osäkerhet, vaghet, obesvarade frågor och element av ren och skär meningslöshet. Förvänta alltså inte att myndigheten håller armlängds avstånd till de existentiella frågorna utan att de ställer upp när nästa uppdrag lyder: Regeringen ger i uppdrag att en gång för alla definiera meningen med livet, säkerställa och garantera meningen med livet, samt ta fram utfallsmått för att kunna följa upp riktade insatser till särskilt behövande grupper med behov av mening med livet, allt för att optimera den enskilda medborgarens hälsa med rent och sunt leverne, fläckfri vandel och total upplevd mening i nationens tjänst för rikets säkerhet.

Ida Hallgren

…har under tio års tid lett existentiella samtalsgrupper på bibliotek, vårdcentral och online, både i rollen som psykolog och som filosofisk praktiker.

Förord

Denna text är hämtad ur boken Existentiell terapi av Jakob Wood och Markus Palmgren, som ges ut under 2025 av Liber AB.

Samtidigt som denna bok om existentiell terapi färdigställs av de existentiella psykologerna Jakob Wood och Markus Palmgren, arbetar Folkhälsomyndigheten med att kartlägga och utveckla arbetet med existentiell hälsa inom ramen för den nationella folkhälsopolitiken. I arbetet med globala hållbarhetsmål talas om existentiell hållbarhet. Varför är dessa frågor om det existentiella så aktuella just nu?

I inledningskapitlen av denna bok speglas en bredare kontext till de pågående trender vi ser i samhället just nu. I boken ges utrymme åt flera av de tongivande rösterna inom såväl filosofi, sociologi som hälso- och sjukvård som under flera hundra år pekat på hur grundläggande existentiella frågor och förståelsen för livet självt skjutits åt sidan parallellt med framväxten av en mekanistisk och materialistisk världsbild. För att ge ytterligare bakgrund till det som sker i vår samtid är det en god idé att här börja med att titta närmare på tre centrala begrepp i denna kontext, nämligen: terapi, existens, och hälsa.

Terapi har blivit ett så centralt begrepp i vår tid att det under ett halvt sekel skrivits böcker om en terapeutisk kultur. Men vad är då terapi och vad betyder det att något är terapeutiskt? Det som är terapeutiskt skapar förändring till det bättre. Ordet terapi betyder att bota och läka. All terapi syftar till att förbättra något och är därmed en värderingsstyrd och normativ verksamhet. Den svenska existentiella psykoterapeuten Dan Stiwne, som även är docent i psykologi, skrev följande i antologin Bara detta liv (2020):

Vad är gott, vad är ont, vad är eftersträvansvärt för människan och vad bör vi undvika? Vad bär oss framåt i form av meningsprojekt, vad är omistligt och vad kan vi undvara? Vilka risker löper vi särskilt i vår tid och hur ska vi se på människan i tiden överhuvudtaget? Allt detta är exempel på frågor där varje psykoterapiform har – eller bör ha – sina svar.

Utan svar på dessa frågor är det lätt att bli blind för sin egen normativa hållning. En person som arbetar med behandling kan inte vara värdemässigt neutral och icke-normativ – hur skulle den då kunna avgöra om en terapi gett gott resultat och gjort klienten bättre? Därför behöver personer i behandlande arbeten öva sig att tänka kring filosofiska, existentiella och normativa frågor. Här kan teorier från den existentiella terapitraditionen vara till hjälp.

Existentiella terapeuter har systematiskt lyft blicken från terapirummen och pekat på betydelsen av det värderingsmässiga och existentiella. Ordet existentiell, som betyder att visa sig, att träda fram, att bli till, handlar inte bara om ontologiska aspekter av att faktiskt finnas till, utan om en tillblivelseprocess. Detta tillblivande har också en riktning. Varje dag guidas vi av våra värderingar, meningsbärande tankesystem och av oreflekterade normer. Utifrån detta gör vi val, val som får konsekvenser för oss själva och andra. Detta handlar helt enkelt om frågor om att leva väl och om faktorer som ligger utanför den enskilda individen. I det väl levda livet har subjektet en roll i sin livsvärld.

Existentiella terapier ser till människan i sitt sammanhang och motsätter sig därmed en syn på individer som atomära enheter, med ett avgränsat psyke, som kan brytas ned i delar enligt ett biomedicinskt synsätt. I denna bok kommer författarna att behandla begrepp som att vara-i-världen, mening, livsvärld och betydelsen av ansvar i våra levda liv. Wood och Palmgren skriver:

Ett av de mest grundläggande och utmärkande dragen inom existentiell terapi är att människan ses som oskiljaktigt sammanvävd med världen. (Kapitel 15)

Om vi ser till samtidsaktuella begrepp hämtade från andra ämnesområden så märker vi att tänkande i existentiella perspektiv ligger i tiden, där det existentiella perspektivet färdas parallellt med andra perspektiv, till exempel sociologiska och filosofiska, som också i högre grad börjat placera in människan i ett sammanhang över tid. Exempel på begrepp från andra perspektiv som dyker upp allt oftare, inte minst i samtidsdiskussion som rör existentiell hälsa, är begreppet resiliens som hämtats från ekologin och sociologen Hartmund Rosas begrepp resonans. Numera talas det också i kognitionspsykologisk forskning inte bara om separata inre kognitiva mekanismer utan om relationen mellan agent och arena, och om sinnet som embodied, embedded, enactive och extended (vedertagna svenska översättningar av dessa begrepp finns ännu inte). Denna typ av begrepp, och begreppet ”mening” som är centralt i många av dessa perspektiv, hjälper oss förstå människan i hela hennes sammanhang samt pekar på faktorer som kan ge subjektets livsvärld viss stabilitet. Existentiella terapeuter talar om hur levandet och tillblivandet för människan sker både som kropp i den materiella världen, relationellt, socialt och därutöver på ett metafysiskt, andligt och värderingsmässigt plan. Här ser vi dessutom hur det existentiella perspektivet överlappar med filosofins och religionens begreppsvärldar. Eftersom terapi är en värderingsstyrd process behöver också vi ha det så; att vi analyserar de kulturella värderingssystem vi verkar inom.

Ordet hälsa är ett inflytelserikt värderingsord i vår tid. Hälsa har kommit att handla om hela livet. En vanlig definition av hälsa är WHO:s beskrivning av ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning” från 1948. Detta är dock inte en beskrivning av ett tillstånd som någon kan ha, utan var tänkt att beskriva just ett värderat ideal. Inom WHO har det länge diskuterats om en andlig dimension av hälsa – spiritual health –skulle läggas till i hälsobegreppet. ”Existentiell hälsa” är den vanligaste svenska översättning av den engelska termen. I ett WHO-dokument från 1983 diskuterar den indiske delegaten Desh Bandhu Bisht en andlig dimension av hälsa och pekar på en gemensam faktor mellan alla olika definitioner av ordet spirituell, nämligen att samtliga dessa refererar till något immateriellt och “particularly ennobling ideas”, alltså metafysiska idéer, värderingar och ideal som kan ge riktning och “förädla” mänskligt leverne. Denna typ av ideal beskrivs 1983 som en drivkraft i det internationella folkhälsoarbetet och inbäddat i WHO:s hälsoideal. 

Medan 1900-talet kom att präglas alltmer av normer kring positivt tänkande och individuell lyckomaximering, har ett metafysiskt hälsoideal kommit att uppfattas som något som var och en faktiskt ska kunna uppnå och även existentiell hälsa har kommit att präglas av detta optimeringstänkande i Sverige. Denna strävan mot hälsoidealet har jämförts med en typ av religion. Själva existensen blir här något som ska maximeras, optimeras och boostas. Ibland lyfts korrelat och utfallsmått fram som ska mäta huruvida individen upplever sig ha nått längre mot ett idealtillstånd av inre lugn, harmoni, förhoppning och mening et cetera. Här har mening reducerats till aspekter av självskattad livskvalitet och inre upplevelsetillstånd oberoende av individens livsvärld. Men när det allmänmänskliga individualiseras och reduceras till enbart frågor om mående och ”hur det känns för mig” så fråntas individen möjligheten att se sig själv som en del i det stora hela. Sociologer har beskrivit individualiseringsprocesser som har frikopplat individer från sina sammanhang, och den kanadensiske kognitionspsykologen John Vervaeke har talat om en nutida västerländsk meningskris.

Meningsbrist kan ses som tecken på utbredd existentiell ohälsa. Men det räcker inte att känna extremt stark mening för att ha existentiell hälsa. En desillusionerad seriemördare som känner stark mening kan nämligen inte sägas leva väl. Den existentiella hälsan, om vi kan tala om en sådan, måste skiljas från psykologiskt välmående och borde alltid handla om well-being i termer av väl-be-finnande, alltså ett väl-varande, inte blott känslor av väl-mående. Den existentiella hälsan med dessa relaterade frågor om att leva väl och vad det innebär, är kopplade till meningsbärande värderingssystem. Att detta har att göra med sociala och kulturella mönster diskuteras redan i ovan nämna WHO-dokument från 1983. Någon enhetlig definition av begreppet spiritual health/existentiell hälsa har det dock under 50 år inte gått att enas om inom WHO-kretsar. (Frågorna har diskuterats längre än så inom WHO och FN.) Att likställa begreppet existentiell hälsa med livskvalitet, som i viss mån skett i Sverige, och luta sig mot självskattningsinstrument som ska mäta Quality of life, spirituality, religion and personal beliefs har förvisso fungerat för att få upp det existentiella perspektivet på agendan i en optimeringsorienterad tidsepok i ett sekulärt Sverige, men är inte en i längden framkomlig väg. Detta fokus mot mätbar livskvalitet förminskar nämligen det existentiella perspektivet genom att reducera immateriella och kulturellt uppburna värderingssystem till upplevelsetillstånd som individen själv rapporterar.

Begreppet existentiell eller andlig hälsa pekar mot något annat än blott psykisk hälsa. Det handlar om metafysiska idéer, värden och ideal som bärs upp av kulturella meningsbärande värderingssystem. Det finns några olika psykoterapiverktyg som lyfter frågor om vad som ”känns värdefullt för mig” och relaterar detta till eget mående, men den existentiella psykoterapin får anses vara den enda psykoterapiform som placerar människan i ett större sammanhang och direkt adresserar både den psykiska och existentiella aspekten av vårt varande. Verksamheter som ska arbeta med både den psykiska och existentiella hälsan bör alltså ha personal som är utbildad i existentiella terapier, varpå utbildningsbehov och behov av böcker som denna är stort och växande.

Existentiella terapier kan placera den meningstörstande människan tillbaka in i sin materiella, relationella, sociala och metafysiska/andliga/värderingsmässiga livsvärld. För att hjälpa individer att orientera sig i kulturella meningsbärande värderingssystem finns det också mycket att vinna på att inspireras av fler filosofiska inriktningar än de existentiella, fenomenologiska och hermeneutiska. I denna bok hänvisas till den existentiella terapins mångtusenåriga tanketradition och i framtiden kanske vi ser än fler varianter av existentiell terapi, kanske även en analytisk existentiell terapi där den analytiska filosofin utgör en central del av den teoretiska grunden? Här ser jag med bakgrund i moralfilosofisk forskning en framtida mötesplats där inte minst de existentiella psykologerna, psykoterapeuterna och moralfilosoferna, och även filosofiska praktiker och många andra, kan mötas i fler samtal om de metafysiska bör-frågorna som är så centrala i denna bok och som vi alla måste förhålla oss till. Med hjälp av analytiska metoder från världens olika filosofitraditioner skulle den moralfilosofiska frågan om hur vi bör leva våra livfå än större plats. Kanske skulle de tre kliniska frågorna: Hur lever jag mitt liv? Hur kan jag leva mitt liv? Hur vill jag leva mitt liv? som finns i denna bok, kunna kompletteras med den explicita moralfilosofiska frågan Hur bör jag och vi leva våra liv? Med sin pluralism, öppenhet och möjlighet att lyfta in och flätas samman med filosofiska och andliga traditioner är den existentiella terapin utan tvekan den gren av psykoterapin som har bäst möjlighet att hjälpa individer att hitta en roll och riktning i den rådande meningskrisen. Därmed finns också potential att spela en roll i att råda bot på den typ av existentiella kriser som påverkar hela mänskligheten. Existentiell terapi är relevant för en långt större läsekrets än psykologer och psykoterapeuter. Denna boks tillblivelseprocess sker helt rätt i tiden.

Terapi betyder att bota och existens har att göra med en tillblivelseprocess. Själva existensen kan vi inte råda bot på, men när vi synar begreppet hälsa och förstår att detta är ett normativt begrepp som är fullproppat med värderingar förstår vi att människor i hälsoreligionens tidevarv behöver fler typer av stöd än hälsocoacher som pushar oss att ta stegen från A till B. Coacher kan inte hjälpa oss att ta reda på om C vore bättre än B, eller om vi borde hitta sätt att stanna i A.

Sammanfattningsvis har 1900-talets dominerande biomedicinska förklaringsmodeller, socioekonomiska maximeringstänkande och individualiserade optimeringsideal, lämnat människor ensamma med livets största frågor. I en sekulär tid saknar många stöd för att hitta sin egen riktning i ett liv inramat av de allmänmänskliga livsvillkor som de kanske aldrig har fått möjlighet att prata om. Denna brist har också skapat psykisk ohälsa. Därför finns ett uppdämt behov av existentiella samtal i vår tid och ett enormt behov av utbildning för personer i samtalsyrken kring existentiella perspektiv.

Ida Hallgren, doktrand i praktisk filosofi, leg. psykolog och filosofisk praktiker (filosofiguide),

Märkligt svenskt missförstånd om existentiell hälsa

Tidigare publicerad i Dagen 25:e januari 2025.

EXISTENTIELL HÄLSA. Risk när existentiell hälsa i allt för hög grad psykologiseras och reduceras till positivt laddade känsloord som förundran, tillit och harmoni – som i den svenska listan, skriver Pontus Nilsen.

Folkhälsomyndigheten har fått det viktiga uppdraget från regeringen att definiera vad existentiell hälsa handlar om, vilket det nyligen kom en delrapport om. Inte minst med tanke på ökad psykisk ohälsa i befolkningen, krig i vår närhet och att hav och skogar visat sig vara allt annat än outtömliga. Arbetet ska presenteras i mars 2025.

Risken är dock stor att myndigheten kan hamna fel. Orsaken till detta är den utveckling som begreppet fått i Sverige de senaste 10 åren sedan den första nationella konferensen om existentiell hälsa i Västerås 2015.

Begreppet har ofta reducerats till att handla om livskvalitet och psykisk hälsa, och även om det självklart inte är oviktigt hur vi mår som enskilda individer handlar existentiell hälsa om mycket mer. Jag vill därför föreslå en breddning och fördjupning av begreppet.

När världshälsoorganisationen, WHO, 1984 uppmuntrade sina medlemsländer att – tillsammans med den fysiska, psykiska och sociala hälsan som lyfts fram redan 1946 – även inkludera ”spiritual health” i sitt folkhälsoarbete valde de att inte definiera begreppet vidare.

Avsikten med detta var att varje land skulle definiera begreppet utifrån sin kulturella kontext. I Sverige har ”spiritual health” ofta översatts till ”existentiell/andlig hälsa”, eller bara ”existentiell hälsa”.

Under de år jag arbetat med detta för Svenska kyrkans räkning, dels med metodutveckling i projektet ”Öppna kort – modell för existentiella samtal” i Hälsolots Centrums regi (Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen), dels med utbildningsseminarier i Sveriges kommuner och regioners ”Meningsskapande i vår tid”, har jag återkommande stött på missuppfattningen att WHO skulle lista åtta teman som stärker existentiell hälsa.

Detta är dock fel. WHO har aldrig kommit med några sådana rekommendationer. Missförståndet ser ut att ha att göra med en medveten eller omedveten felanvändning av en enkät från 2002 (WHOQOL-SRPB) där bland annat korrelation och kausalitet blandats ihop. Dessa studier syftade till att undersöka relationen mellan andlighet, religion och personlig tro (SRPB) till självskattad livskvalitet (QOL). Enkäten nämner inget om existentiell hälsa.

Ännu märkligare framstår detta unikt svenska missförstånd när man jämför de teman som spridits i Sverige och enkätens kategoriseringar, för de är inte heller desamma. Till exempel har formuleringen ”kontakt med en andlig varelse” tagits bort i den svenska versionen.

En risk när existentiell hälsa i allt för hög grad psykologiseras och reduceras till positivt laddade känsloord som förundran, tillit och harmoni – som i den svenska listan – är att andra evolutionära signaler för vår överlevnad – som ilska, sorg och tvivel – marginaliseras och tystas i den ”goda hälsans” namn. Att känna sådana känslor är inte existentiell ohälsa. De är snarare livsviktiga signaler när vi upplever förlust, saknad eller hamnat på fel väg. Detsamma gäller viktiga överväganden om vår frihet, våra begränsningar, beroenden och värderingar.

Faran när sådana signaler tystas är att vi i stället för att ändra oss fortsätter ignorera sådant som i längden är farligt för oss. Som flera av de tendenser vi i dag ser i vårt samhälle: växande gängkriminalitet, utbredd uppgivenhet inför samhällsutvecklingen bland unga och allvarliga minskningar i den biologiska mångfalden. Men också att vi allt för sällan dansar och firar det goda i livet likt våra förfäder och förmödrar. Sällan gråter med dem som gråter och allt för sällan tystnar i vördnad tillsammans med andra inför det stora heliga mysterium av liv, död och nytt liv som funnits här i miljarder år. Som vi alla är en kännbar del av.

Därför borde existentiell hälsa för det första handla om en ansvarsfull och vaken relation till vår livsuppbärande omgivning. Känt så väl som okänt. Helt enkelt om värderingar och ageranden som tar hänsyn till existensen i sin sammanvävda helhet. Som rent vatten, levande natur, välfungerande samhällen och en öppenhet för att vi ytterst kan ha vårt ursprung i en vilja bortom oss. Både vid Lunds universitet och Svenska kyrkans forskningsinstitut pågår det i dag forskning om just existentiell hållbarhet och sådana grundvillkor.

För det andra är ordet ”andlig” lite för spännande för att inte användas. Här håller jag med Ola Sigurdson, teologiprofessor vid Oslo universitet, att det bär på mer djup än det mer akademiska ordet ”existentiell”. Som erfarenheter av livsgnista, kontakt, helighet och en större mening, oavsett om det upplevs i naturen, musiken eller genom förtröstan på en högre kraft.

Här skulle talet om andlig hälsa kunna uppmärksamma oss på vikten av inre vakenhet och att undvika farliga överdrifter och förenklingar, vilka också lurar i de här vattnen. Ett erkännande om att vi som människor inte vet allt, men ändå behöver agera och välja. Att ha möjlighet till det bidrar också till god existentiell hälsa.

Då regeringens uppdragsformulering går att tolka som att ovan beskrivna reducerande missuppfattning spridit sig även dit är en bred definition av existentiell och andlig hälsa särskilt angelägen. Här hoppas jag att myndigheten vinnlägger sig om en bred förankring i olika discipliner i forskarvärlden, bland praktiker och i samhället i stort.

Sedan 2020 har personer i det existentiella nätverket knutet till Hälsolots Majorna-Linné i Göteborg själva deltagit i digitala samtalsgrupper utifrån Öppna kort för att sedan kunna hålla i egna existentiella samtalsgrupper. I januari 2022 drog de första två nationella prova-på-grupperna igång där personer från olika håll i landet tillsammans gör sina egna utbildningsgrupper och därmed blir bekanta med såväl samtalsmodellen som kortens teman som berör sådant som lycka-lidande, mening-tomhet och liv-död. Tillsammans med andra kan du delta i en do-it-yourself-utbildning där ni ger varandra möjligheten att få erfarenhet av denna typ av existentiella gruppsamtal.

Tanken med Öppna kort är att de ska göra det lättare för så många som möjligt, så enkelt och billigt som möjligt, att delta i öppna existentiella samtal om allmänmänskliga frågor. Vi vill att information om hur Öppna kort används finns tillgänglig för alla och det behövs ingen dyr utbildning för att lära sig att leda samtalsgrupper med Öppna kort. Dock behöver en samtalsledare på ett personligt plan vara bekväm med att öppna upp för de stora existentiella teman som korten berör

Med de tips för samtalsledare som finns här på hemsidan i blogginlägget Tips till samtalsledare, utbildningsfilmen och möjligheter att ställa frågor i facebook-gruppen Leda existentiella samtalsgrupper utifrån Öppna kort, så räcker detta gott som bakgrund för samtalsledare att ge sig in i det viktiga, som är att landa i erfarenheten av att själv ta de allmänmänskliga existentiella samtalsämnen som korten berör på allvar. Detta är kärnan i all erfarenhetsbaserad utbildning för samtalsledare som vill leda existentiella grupper med Öppna kort.

Många som är intresserade av att starta existentiella samtalsgrupper har redan någon erfarenhet av att hålla i samtal, men har kanske inte själva haft möjligheten att fördjupa sig i de existentiella frågor som korten lyfter fram. En rekommendation till den som vill leda samtal med Öppna kort är därför att först vara med som deltagare i en grupp. Detta för att på så sätt bekanta sig med ämnena och själv bli trygg i vad frågorna kan väcka på ett personligt plan. Som samtalsledare kan du annars komma att omedvetet råka vilja styra undan för vad deltagare i gruppen kan vilja lyfta. Att själv ha deltagit i en grupp gör det mer naturligt för dig att sedan själv tryggt och balanserat som ledare kunna delta i samtalsrundorna, vilket ingår i samtalsmodellen. (Om du som samtalsledare skulle vilja slippa att själv delta i rundorna så skulle detta påverka gruppen på så sätt att det signaleras att frågorna är ’farliga’ eller obehagliga och det skulle motverka det viktiga och normaliserande budskapet att detta är allmänmänskliga frågor.) Att testa korten ger förstås också erfarenheten av vad det kan innebära att vara deltagare i en existentiell samtalsgrupp.

Om du inte redan har kollegor eller andra att testa korten tillsammans med, så kan du posta ett inlägg i i facebook-gruppen Leda existentiella samtalsgrupper utifrån Öppna kort för att hitta andra prova-på-grupp-deltagare där.

I inlägget i facebook-gruppen kan du skriva förslag på en eller två tider på 1,5 h i veckan, då det skulle passa just dig att vara med i en samtalsgrupp.

Tex:
”Hej! Jag skulle vilja vara med i en digital prova-på-grupp med Öppna kort/Jag skulle vilja träffa personer kring (ortsnamn) som vill ses fysiskt för att delta i en prova-på-grupp med Öppna kort. Förslag på tider är (veckodagar & tider). Vilka kan och vill vara med?”

När ni är minst 5 personer (ca 5-8 i en digital grupp) så behöver ni bara bestämma möteslokal (till exempel via något studieförbund på orten) eller ordna en länk till ett digitalt mötesrum (via zoom eller Teams eller liknande, kanske med hjälp av något studieförbund på orten eller så ordnar ni själva med länk).

Här är några tips för do-it-yourself-utbildning i samtalsmodellen Öppna kort:

1. Våga vara

Våga vara den som tar initiativ. Våga vara den som i facebook-gruppen Leda samtal med Öppna kort postar ett förslag på tid för att mötas med andra – än så länge helt främmande – människor för att testa korten. Våga vara den som ger förslag på ett start-datum – ’nu kör vi’! Våga vara den som erbjuder dig att skicka en länk till ett digitalt mötesrum eller som bjuder in andra i närområdet till fysisk lokal. Våga vara den som samlar in kontaktuppgifter, som ber om mejladresser eller som skickar ett PM med din egen mejladress till andra som visat intresse. Våga vara den som sedan ingår i en grupp med främmande människor som möts för att prata om existentiella teman. Precis som i de grupper som under många år hållits på bibliotek i Göteborg för allmänheten så kommer ni som gör detta i vidareutbildningssyfte inte presentera er för varandra mer än genom namn, och sedan ger ni er in i samtalsämnena – vilket är ett ovant sätt att mötas på! Våga vara den som töjer din comfort-zone när du börjar sätta ord på de tankar som väcks i relation till kortens teman – häri ligger själva utbildningsmomentet – först när du deltar i samtalet utifrån ditt eget perspektiv så får du den erfarenhet av existentiella gruppsamtal som du inte kan läsa dig till och som ingen utbildare kan ge dig via informationshäften eller powerpoints. Den största utmaningen med modellen Öppna kort både för personer ur allmänheten och inte minst personer från någon samtalsprofession är att våga vara okunnig och att stoppa impulser att vilja läsa på för att ha svar att leverera i relation till de gigantiskt stora existentiella teman som korten berör. Det handlar om att öva på att associera fritt utifrån de tankar som korten väcker just den dag som du deltar i samtalet utan att ha tänkt ut i förväg vad du ska säga eller tro att du hinner säga allt som kan sägas. Det handlar om att våga börja Öppna upp inför de existentiella frågorna. Det handlar om att våga vara människa, lika okunnig som alla andra människor.

2. Var kreativ kring praktiska lösningar

För att kunna komma igång med samtalsgruppen behöver ni en lokal eller ett digitalt mötesrum. Var kreativa kring att hitta en lösning på detta. I någon grupp har någon använt länk från Teams via jobbet. Vissa har möjlighet att delta i utbildningsgruppen på arbetstid. Någon grupp gör do-it-yourself-utbildningen som studiecirkel och får tillgång till Zoom via studieförbund. Studieförbunden står för en hundraårig tradition av folkbildning. Om ingen i en grupp (som avser att träffas digitalt) har tillgång till Teams, Zoom etc. så kostar det inte mer än några hundralappar för de 2 månader som programmet behövs. Ta initiativ att skapa ett konto och be de andra gruppdeltagarna swisha en femtiolapp var. Eller mejla till något studieförbund för att be om hjälp. Alla lösningar här är bra lösningar.

3. Förberedelser

Innan ni ses kan det vara bra om alla i gruppen har sett utbildningsfilmen och läst blogg-inlägg med samtalstips. Lite överkurs är att se avsnittet om Öppna kort en halvtimme in i detta SKR – webinarium om existentiell folkhälsa. Om någon fråga kvarstår kring upplägget så posta frågan i facebook-gruppen så kan fler läsa frågor & svar. I övrigt behöver ni inte ha läst på om något eller känna att ni behöver ha någon kunskap alls om samtalskortens teman.

4. När ni väl ses

Om ni ses digitalt så kan ni göra en digital talar-runda genom att skriva era/gruppdeltagarnas namn i chatten. Försök att bara våga komma igång enligt samtalsformen så snabbt och smidigt som det går. Någon som har tillgång till korten kan skriva ned de två meningarna som finns kopplade till respektive samtalstillfälle och posta formuleringarna i chatten. Frågan på respektive kort kan läsas och eventuellt också postas i chatten. Ni kan turas om att testa på att leda samtalstillfällena, så utse direkt någon till att hålla koll på tiden vid det första tillfället. Detta kan enklast göras via en timer på mobilen och att den som håller koll på tiden sedan håller upp händerna på videoskärmen i ett T-tecken för ’timeout’ när tiden är slut. I fysiska grupper kan samtalsledaren säga ’tack’ och lämna ordet vidare till nästa person. Det går även att använda ett 2-minuters timglas, digitalt på skärmen eller i fysiska grupper ett timglas som tillsammans med frågekortet lämnas vidare till nästa person i samtalsrundan när tiden är slut. (Fysiska timglas har nackdelen att de inte går att nollställa om någon inte använder sina 2 minuter, men vissa gillar ändå att se lite hur lång tid som är kvar.) Häng inte upp er på detaljer utan testa er fram till den typ av tidshållning som fungerar – men släpp inte på formen med 2 minuter per person i 3 samtalsrundor! Själva denna tydliga ram och form är det som ger gruppsamtalen den stabilitet och trygghet som underlättar för deltagare att utforska de existentiella teman som tas upp.

Att ge sig in i existentiella samtal kring liv och död kan vara skrämmande. Ett sätt att undvika det skrämmande kan vara att haka upp sig på någon detalj kring något du läst någonstans, någon detalj kring samtalsformen, träffarna eller formatet, eller någon formulering på något av samtalskorten. Betrakta detta (hos dig själv och hos eventuella framtida samtalsdeltagare som du möter) som en försvarsmekanism: genom att försöka hitta och fokusera på något som är ’fel’ på formen eller formuleringarna så slipper vi vända blicken inåt mot vad som väcks inom oss i relation till frågor om hur vi lever våra liv utifrån de existentiella villkor som finns. Om du i rollen som samtalsledare märker detta fenomen hos någon deltagare så försök bara att mjukt rikta gruppens fokus mot sakfrågan och det existentiella temat. Om du märker det hos dig själv så ställ dig frågan om det är något som provocerar dig och i så fall varför, fråga dig själv vilka känslor du känner i stunden och fundera på om du vill utforska ämnet vidare i framtiden. Kom ihåg att syftet med Öppna kort är att vara ett stöd för att öka vår förmåga att öppna upp kring tankar och känslor och idéer om hur vi vill och inte vill agera i relation till existentiella frågor. Formuleringarna på korten ger bara förslag på ingångar till samtal genom att nämna olika saker som för någon kan förknippas med något visst ord. 9 träffar om 1,5 h räcker inte för att vi ska bli klara med dessa frågor. Snarare ger de en inblick i att vi kan skapa ett förhållningssätt där vi i vardagen kan bli mer medvetna om de allmänmänskliga villkor som vi alltid lever med. I allmänhet ger samtalsmodellen med tydliga ramar kring 0-2 minuters taltid och talarrundor en trygghet som för många gör det lättare att börja utforska detta förhållningssätt.

6. Gruppdialog

Efter de 3 samtalsrundorna utifrån respektive fråga om Tanke-Känsla-Handling så blir det vid varje samtalstillfälle tid över till en öppen dialog. Här får samtalsledare hitta sin egen stil i att moderera samtalet, men det handlar mest om att fördela ordet. I fysiska grupper händer det att samtalet glider in i en dialog mellan bara två personer. I så fall går det bra att påpeka detta och fördela ordet vidare. I digitala grupper händer det att flödet i gruppdialogen inte riktigt kommer igång. Var inte rädd för tystnad, men tänk också att det är helt okej att avsluta med en extra runda om det underlättar samtalsflödet.

7. Frågor

Om du under något samtalstillfälle får frågor kring själva samtalsledandet, skriv ned frågan och posta i facebook-gruppen. Försök att hålla samtalen under träffarna kring det existentiella temat snarare än kring själva samtalsledandet (om inte någon akut form-fråga kräver svar direkt).

8. Uppföljning

Om ni i en utbildningsgrupp så önskar så kan ni boka ett tionde samtalstillfälle där ni reflekterar över hur det vore att starta upp och leda egna samtalsgrupper, för att ge er själva mer tid att tillsammans bolla tankar kring själva samtalsledandet. Om ni vill ha ytterligare input på frågor ni diskuterar så kan ni posta dessa i facebook-gruppen.

Fler tips kan tillkomma här – skriv till oss om ni har erfarenheter från prova-på-grupper som ni vill dela med er av till andra!